Vad skall vi med arkitekter till?

Publicerad 22 Sep, 2008 | Ola Andersson

I fredags var vi på en paneldebatt på temat "Hur byggs staden?" arrangerad av Stockholms stadsbyggnadskontor till det avgående stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlunds ära.

Det var hans sista dag på jobbet, och på scenen fanns också hans efterträdare Kristina Alvendal och en panel bestående av tre arkitekter som på olika sätt representerade vår yrkesgrupp. Laila Strunke som ordförande i Sveriges Arkitekter, Thomas Sandell som den mest kända arkitekten i vår generation och Gert Wingårdh som Sveriges mest kände arkitekt.

Laila Strunke började med att visa en bild av Karl den tolftes staty i Kungsträdgården, den där han pekar uppfordrande österut, mot Ryssland. Om hon gjorde det som en kommentar till läget i Georgien, för att hon önskade sig kungligt ingripande i stadsbyggandet eller för att det fick henne att tänka på Sveriges Arkitekters starke man Staffan Carenholm kan vi bara gissa. Det framgick inte, lika lite som något annat, av hennes inlägg. Thomas Sandell visade en bild på projekt han inte fått bygga i Stockholm och menade tydligen att det staden behöver är fler hus ritade av honom själv. Gert Wingårdh, som inte klaga på att staden saknar byggnader ritade av honom själv, ansåg att det som behövs i Stockholm är ännu högre hus av Gert Wingårdh. Stadsbyggandsborgarråden såg alltmer besvärade ut, och det var lätt förstå.

Stockholm behöver bostäder till de ständigt allt fler Stockholmarna. Vi måste komma till rätta med den extrema segregationen. Vi måste göra något åt de orimliga priserna på bostäder och lokaler i innerstaden. Det är mycket vi behöver mycket här i stan. Skyskarpor ritade av Gert Wingårdh hör dock inte dit. Fler hus av Thomas Sandell vore kanske trevligt men löser inte heller några problem. Våra tre kollegor hade helt enkelt mycket lite att bidra med i ämnet.

Den som fick vår sympati den här gången var den alltid lika välklädde Mikael Söderlund, dagen till ära i konservativ mörkblå dubbelknäppt kavaj. Han undrade eftertänksamt vem som egentligen bestämmer över stadsbyggandet i Stockholm och ställde sig frågan om det verkligen är rätt ända att börja i, det här med skyskrapor. Det tillträdande stadsbyggnadsborgarrådet kunde knappast unna sig en sådan frispråkighet, och det var svårt att veta vad hon tänkte bakom sitt proffsiga leende. Kanske tänkte hon att om detta är allt arkitekterna har att bidra med i frågan är det bäst att se till att de har så lite som möjligt att säga till om när vi bygger staden. Det var åtminstone vad vi själva tänkte när vi gick därifrån.

Lägg till kommentar

Namn

E-post

Hemsida

Kommentar