Bostadsområden

Publicerad 23 Mar, 2009 | Ola Andersson

I höstas när den borgerliga regeringens underläge i opinionsmätningarna fortfarande var hopplöst träffade jag en kvinnlig socialdemokratisk politiker som sade att hon såg opinionssiffrorna som ett problem. Tack vare dem kunde socialdemokratin undvika att kritiskt granska sin egen politik, den som gjorde att de förlorade makten i senaste valet.

Jag kommer att tänka på det när jag läste den debattartikel som oppositionsborgarrådet Carin Jämtin tillsammans med sina kollegor från mijklöpartiet och veänsterpartiet skrev på SvD Brännpunkt i söndags (15/3).

I artikeln propagerar de för byggandet av fler bostadsområden i Stockholm: "Vi ska bygga i Stockholm och våra nya bostadsområden skall vara energisnåla, uppfylla höga miljökrav och ha goda kollektivtrafikförbindelser".

Bostadsområdet - ett funktionseparerat området med enbart bostäder - är ett av den modernistiska stadsplaneringens främsta kännetecken. Vi har alldeles för många sådana i Stockholm. Så många, faktiskt, att det inte finns plats för fler.

Fler bostadsområden var en 1900-talets lösning på bostadsproblemen. De byggdes i pärlband längs de nya tunnelbanelinjerna, längre och längre ut under nittonhundrafyrtio, femtio- sextiotal.

När utbyggnaden av tunnelbanan avstannade i slutet av sjuttiotalet kunde inte längre nya markområden längre och längre ut i periferin tas i anspråk för bostadområden. Lika bra var det.

Vi vill inte ha fler funktionsseparerade, isolerade, bostadsområden. Vi är inte beredda att betala dyrt för lägenheter i dem, så länge de inte ligger innanför tullarna. Bostadsområdet är stendött. Det står 2009 i almanackan, inte 1969.

På listan över saker som Stockholm behöver 2009 placerar sig nya bostadsområden nätt och jämt över gängkrig, strömavbrott, raskravaller och råttinvasioner. Vad vi behöver är istället bostäder i stadsdelar där livet pågår en större del av dygnet än mellan 07.00-09.00 och 16.00 - 18.00. Stadsdelar där vi kan arbeta, handla, roa oss och få tillgång till de tjänster vi behöver utan att betala vad en bostadsrätt i innerstaden kostar. Vi behöver inte bostadsområden där man ingenting annat kan göra än sova, äta, försöka bekämpa tristessen framför platt-TVn eller datorskärmen. Inga fler bostadsområden, tack!

Lägg till kommentar

Namn

E-post

Hemsida

Kommentar